O-ringen: Cirkeln är sluten

Släkten på rad.

Nu har jag nästan varit ett helt dygn på Moheds flygfält strax utanför Söderhamn där O-ringen har sin centralort i år. Vi hyr en husvagn med förtält på plats vilket vi tycker fungerar bra. Jag är mer än imponerad av de som ska tälta hela veckan. Tältade gjorde jag faktiskt med min familj under O-ringen 1981. Det var mitt första O-ringen och solen sken. Jag bommade, frågade folk i skogen var jag var, hade kul och köpte korv med bröd (ny upptäckt för mig som annars bara hade ätit makkara utan bröd)! Cirkeln är sluten, jag är här igen och solen ska komma på tisdag sägs det. Om jag kommer att bomma och äta korv med bröd återstår att se.

Barnens mormor och morfar bor granne på ena sidan om oss och på andra sidan campar farmor och faster med familj. Härligt att kunna gå in till varandra och prata en stund då man vill! Barnen tycker det är jätteskoj.

Fast vi har husvagn är det en del att stå i med ändå. Vi har 50 meter till en servicebas där det finns baja-major och dricksvatten att hämta. Där finns också ett tält där man kan stå och diska. Hela tiden träffar jag på orienteringsvänner att prata med, det uppskattar jag nog mest. Det underlättar förstås om det är uppehållsväder för annars ligger de flesta och trycker i sina husvagnar eller tält.

Idag tog vi en tur till sport-tälten, bara en halv kilometer bort för att hämta våra nummerlappar och titta på lite sportgrejer. Molnen såg lite mörka ut och regnet hängde i luften. När vi stod inne i sporttältet brakade det loss. Blixtar, dunder och ösregn! Likt det oväder som for över oss hemma i förrgårnatt. Jag blev orolig för vår äldsta son som hade tagit en träningstur på egen hand ut i skogen. I ett litet uppehåll stack vi tillbaka till husvagnen och lyckligtvis var han redan där.

Min uppladdning inför tävlingarna har gått enligt planerna. Jag fick mig ett extra träningspass i torsdags då jag trodde att jag tappat husnyckeln ute på Labro ängar. Efter en timmes letande gav jag upp. Det visade sig att nyckeln hade blivit nerpackad i väskan bland regnställ och gummistövlar som skulle med till Mohed. Puh!

Nu är det dags för ett sista träningspass för att kolla hur terrängen ser ut. Jag sprang mest längs stigar, åkrar och kraftledningar för trettio år sen. Då D 10. Nu D 40. Elit! ;)