Cykeln såld

Man kan inte ha en fin och bra racercykel ståendes i förrådet. Där gör den ingen nytta. Så nu är den såld. Lite blandade känslor där!

Jag skulle ha varit lite sugen på att testa sub10, alltså att klara Vätternrundan på 10 timmar, men...

Cyklingen tar så mycket tid. Jag kan cykla fyra timmar och få ut ungefär samma sak konditionsmässigt av att springa en timme på motionsspåret. I och för sig sliter inte cyklingen alls mycket på kroppen.

Försöker man leva ett familjeliv och även jobba heltid så känns det som att cyklingen tar mer än den ger. För mig i alla fall.

Cyklingen kan också vara rätt så farlig rent trafikmässigt. Åkte Yngaren runt, ett cykellopp på 15 mil i Nyköping i våras, där en cyklist som åkte i en klunga ramlade och gjorde sig rejält illa. Det var många veckor på sjukhus efteråt.

Vätternrundan tyckte jag var lite snällare vad gäller säkerhet och rakare vägar, men det är klart att faller en kan fler dras med i fallet, speciellt då det är halt av regn och man kan halka i kurvorna.

Man måste lära sig klungcykling innan man ställer upp i Vätternrundan. Jag körde några långpass med cykelklubben här i stan. Det var rätt så trevligt faktiskt. Vi stannade och fikade och hann prata en del på cykelturerna. Vi stack ut vid halvtio och var hemma vid två. Sedan var jag ganska trött! Okej, kanske lite tröttare än efter att ha sprungit en timme...

Den största njutningen hittade jag ändå när jag cyklade ensam, hade lärt känna min cykel, klarade av växlarna och kunde börja slappna av på cykeln. Det blev en liknande meditativ känsla som längdskidåkningen ger.

Nu har jag också lärt mig hitta kring alla småvägar här i trakterna. Körde vilse ett par gånger, men med mobilen i fickan löste det sig alltid. Stack ofta ut kl 8 på söndagarna för att vara hemma vid 12 och då hann jag få lite mer tid med familjen.

Tja, det är väl bara att önska cykeln lycka till på vidare färder. Efter 130 mil åkta med mig kommer den få minst lika mycket mil i däcken under nästa år då den ska åka både Tjejvättern och Vätternrundan.

Go tur!

Livet är härligt!

Livet är verkligen mycket enkelt, vad vi ger får vi tillbaka.

Idag har jag fått tillbaka för det som egentligen bara är mitt intresse, en hobby. Jag började med den här bloggen för två år sedan. Jag tyckte att det verkade spännande att lära sig att göra en blogg och jag tycker ju om att skriva, så jag tänkte att jag kan skriva lite i bloggen och lägga upp fina bilder. Fotografering gillar jag ju också.

I höst kom jag på att jag skulle göra en klassblogg för min klass. Jag kom med i en handledarutbildning för att delge andra lärare om IKT. Kommunen satsar mycket på dataundervisning just nu och att ha bloggar är en del i det arbetet. Jag har fått tid att delge mina kollegor om IKT och de har fått prova att göra egna bloggar.

Så idag, som en stor, stor glad överraskning fick jag reda på att jag ska få åka på BETT-dagarna i London och utbyta erfarenheter med människor jag aldrig annars skulle få möta. Jag ska få lyssna på tex Sir Ken Robinson som brinner för kreativitet och lärande.

Jag tror på positiva affirmationer. I kombination med avslappning innan jag somnar på kvällen plockar jag upp en affirmation i tankarna att bearbeta under natten. Mina två senaste dagars affirmationer slog in direkt kan man säga:

• Jag är tacksam för att livet är generöst mot mig.
• Förändring börjar i detta ögonblick. Jag är villig att förändras.

Livet är härligt!

Yey me!

Jag är så himla glad att få ha människor runt omkring som ger mig inspiration och glädje, som hoppar det negativa skitsnacket och vågar vara glad för andras skull. Våga älska dig själv först så kan du också glädjas åt andra, hmm... ligger något i det där!

Ser också det positiva i att jag gjort en klassiker. Det är enklare att träna 1,5 h en vardagkväll då jag tänker på att jag tränat många tre timmars pass det senaste året och nu behöver bara träna hälften av tiden. Ikväll blev det cykel till City och ett tufft Functional Moves pass. Yey me!

Harmoni-träning-allt-i-ett-kittet

Klassikeråret är över och nu har även lufsandet i skogen tagit slut för den här gången. Vill hitta en bra rytm i livet med bra träning där jag orkar med att både le och må bra.

Tecknade ett träningskort i veckan och nu ska det bli lite av varje. Gym-styrka ett-två pass per vecka och functional moves helst två pass i veckan. Functional moves är väldigt bra styrekträning i grupp som ger stabilitet för bålen och bäckenet.

Dessutom kommer jag att prioritera att gå på superglad zumba. Jag älskar att dansa och med zumba är det bara att dansa loss till bra musik och lagom svåra rörelser. Kondition, spänst och koordination paketerat i ett glädjefyllt rosa omslagspapper...

När snön sen kommer (ja den SKA komma) då är jag grundtränad och kan köra på med lite mer skidåkning. Låter som en bra Vasaloppsuppladdning va? Undrar om nån gammal vasaloppsveteran vill haka på och dansa lite zumba med mig? ;)

Havsluft

Det kan vara bra med lite luft. Havsluft är det bästa. För att rensa tankarna och plocka fram vad som är viktigt. Få en insikt. Ja, det blir så självklart.

1. Familjen
2. Vänner
3. Jobb

Funkar allt det så mår jag bra.

Vad vi ger, får vi tillbaka.

Barn, känslor och ord i centrum

Det här är ett inlägg i blogguppropet och stafetten ”Lärartycket”.

Mitt förhållningssätt till läraryrket inom svenska och so är någonting som växer fram och omformas. Det är en kärlek som hela tiden vårdas. Jag fyller på med inspiration och kunskap från barn, kollegor, läromedel, litteratur, föreläsare, Internet och den nya läroplanen, Lgr 11. Viljan är att göra rätt, men på mitt eget sätt.

När barnen börjar ettan är de nyfikna, vill lära sig saker, vill gå i skolan och känna sig stora. Utmaningen för mig ligger i att de ska behålla sin nyfikenhet, ställa frågor, lära sig lyssna, diskutera, reflektera, läsa och skriva. Inom mig vet jag att om ett barn mår bra i skolan ökar förutsättningarna för det ska kunna ta in kunskap.

Första skoldagarna med en ny klass fokuserar jag på att lära känna barnen. Förmånen att kunna samla gruppen i en ring där vi alla kan ha ögonkontakt ger trygghet och samhörighet. Var och en får komma till tals och bli sedd. Jag bekräftar och upprepar det de säger. De blyga väntar jag in. Deras tid kommer alldeles snart. Under tiden får de låna ord av andra. Snart nog vågar alla säga ett ord eller mening och de märker att deras åsikter är lika mycket värda som någon annans. Genom att jobba med öppna frågor där inget svar är fel kan alla barn få känna att de lyckas.

Vi samlas kring berättelser och böcker. Jag läser högt för dem. Vi säger konstiga eller nya ord med glad röst, med ledsen röst, med arg röst och med lycklig röst. Vi pratar om ordens betydelse och sätter in orden i meningar. Ord har olika betydelse för olika barn och vi samlar nya ord och begrepp.

Känslor uttrycks inte alltid med ord. Barn visar ord med sitt kroppsspråk och jag kan hjälpa till att medvetandegöra barnet och benämna känslan genom att till exempel säga: - Jag ser att du är arg.

Konflikter mellan barn uppstår då och då och att följa Tumlarmodellens upplägg för att lösa bråken har varit till stor hjälp för mig som lärare. Även här är orden i centrum. Ett barn i taget får berätta vad som hänt. Min del i samtalet ska vara så neutral som möjligt och jag bekräftar det var och en säger. När vi kommit fram till vad som hänt får alla inblandade svara på följande frågor i nämnd ordning: Hur tror du den andre känner sig? Hur känner du dig? Kunde du ha gjort på något annat sätt? Hur gör du nästa gång? Vi bestämmer en tid för uppföljning inom några dagar.

I berättelsernas värld hamnar barn också i trubbel. Vi kopplar det till vår egen verklighet och vad som hänt oss. Vi pratar om känslor och svåra saker, lätta saker och roliga saker. I det gemensamma förstår vi att vi inte är ensamma, att vi har varandra.

Vi pratar med skiljetecknen utsagda. Hur kan man säga den här meningen med punkt, utropstecken eller frågetecken i slutet? Jag är glad. Jag är glad! Jag är glad?

Vi skapar. Vi pusslar med bokstavskort och med ordbilder, vi ljudar, vi skriver, vi formar bokstäver och vi ritar. I barnens egna bilder upptäcker jag nya ämnen vi kan prata om. Samtalen och reflektionerna följer alltid med hand i hand.

Vid skoldagens slut kan jag känna värmen i hjärtat. Värmen från ett barn som vågat öppna sig och ställa en fråga. Värmen från ett annat barn som skrattat så den kiknat. Värmen från ett tredje barn som känt stolthet över något det skapat. Värmen från alla barn då vi utbytt ord, blickar och samförstånd.

Nu kära läsare hoppas jag du förstår varför jag gillar mitt jobb och känner att jag har ett viktigt uppdrag. Vissa dagar är mer kämpiga än andra och när till exempel administrationen tar mycket tid och kraft försöker jag påminna mig själv om allt det goda som mitt arbete med barnen i skolan för med sig.

Ett hjärtligt tack till Anne-Marie Körling som är en stor inspirationskälla i mitt dagliga arbete.

En svensk klassiker avklarad

Förra sommaren var jag på G och laddad för klassikern. Vansbrosimmet 3 km (1h 12 min) var ändå hyfsat lätt jämfört med de andra tre grenarna även om jag aldrig kommer bli någon bra simmare. Lidingöloppets 3 mil tränade jag hårt inför och kunde genomföra på en bra tid, 2h 37 min.

Innan jul hade jag inte så stor motivation att komma igång med träningen och snön lyste med sin frånvaro. Vi åkte på skidresor till Grönklitt och Norberg. Sedan kom snön även hos oss och jag lyckades få ihop 50 skidmil innan Vasaloppet. Åkte också Tjejvasans 3 mil som uppladdning.

Jättenöjd är jag med det 9 mil långa Vasaloppet. Det var kallt på morgonen men skidföret var underbart och alla åkare var så glada. Redan efter halva loppet kände jag att jag måste åka nästa år igen. Kom i mål på tiden 6 h 23 min.

Vätternrundan 30 mil var den sista och största utmaningen på klassikern. Jag köpte en tävlingscykel i slutet av april och var ute och nötte vägarna både ensam och tillsammans med den lokala cykelklubben. Mina två klassikervänner och jag startade tidigt på lördagsmorgonen kl 05.30. Första tio milen bestod av regn. Många deltagare bröt på grund av kylan, men jag tror att tack vare ett bra teamwork mellan oss tre kunde vi peppa varandra igenom hela loppet och också komma in på en bra tid för oss: 11h 19 min.

Skönt! En svensk klassiker är genomförd. Jag kan känna mig nöjd.

På köpet har jag fått tillbaka min grundkondition och lite av finska sisun vad gäller att sticka ut och träna. Jag tänker och funderar inte så mycket nu om jag ska träna eller inte utan drar på mig kläderna och drar ut. Det känns oftast bättre efteråt.