Frost

En lördagmorgon med frost ute. Efter några intensiva och roliga veckor med fest och firande har tystheten infunnit sig lite mer.

Det blev tomt på en gång. Sådär så man känner att man behöver en kompis att bara sitta och prata med i lugn och ro.

Tänker tillbaka på förra helgen. Då var det också lite frost. Åkte till den stora orienteringstävlingen 25-manna och var ganska oladdad. Jag hade inte tränat sen Lidingöloppet pga av hosta, heshet och hets. Halsen blev bättre och det var bara att packa väskan och ställa upp för klubben.

När jag väl kom ut i skogen på min tredje sträcka kändes det förvånansvärt lätt att springa. Jag hade väl fått någon liten formtopp två veckor efter uttömningen på Lidingö. Det var fint i skogen och orienteringen flöt på riktigt bra.

- Oj, vad roligt det här är! dök upp som en överraskande tanke i mitt huvud.

Strax efter sprang jag längs en åkerkant på led med tio andra tjejer.

- Vildsvin! hörde jag någon som sa.

I samma sekund brakade det i snåren bara tio meter från mig och tre vildsvin forsade fram. Det var en sugga och två kultingar. De kom inte rakt emot mig utan sprang livrädda iväg.

Jag passade på att ta en extra titt några sekunder, för på så här nära håll och så här tydligt har jag aldrig sett vildsvin förut. Det var en riktigt häftig upplevelse och jag blev inte rädd heller!

Otippat att upplevelsen kom på 25-manna, en tävling med minst tiotusen deltagare. Resten av banan gick också fint och jag tog i allt mot slutet.

Gillar hösten väldigt mycket. Andningen är lättare. Luften är frisk.

Men när man precis tror att det ska lugna ner sig med något man hållit på med är det just något annat projekt som tar vid, t.ex. på jobbet. Det är lätt att känna att pressen bli för hög och oron kryper på.

Därför ska jag nu börja träna igen. Det minskar stressen och slukar inte upp all negativ kraft. Började så smått i veckan med 40 minuters löpning och 40 push ups på raken efteråt. Det heliga talet är alltså 40.

Tar tips från min bloggkompis kaffetanten, som ofta tränar 40 minuters pass. Det låter lite kort i min värld just nu, men det räcker och är absolut bättre än ingenting.

Underbart är kort. Nu ska jag njuta av de gula höstlöven och promenera istället för att springa då jag känner för det! Ljuset finns där framme.

Pannlampa

Ikväll hade vi orienteringsträning för nybörjargruppen. Höstmörkret kryper på snabbt efter sex-tiden. Alla hade pannlampa och vi sprang, joggade och gick en liten reflexrunda i skogen.

Det är spännande att smyga runt i mörkret med lampa.

Guldcitat från kvällen:

"- Det är lite läskigt för det kan hoppa in en syrsa i munnen när man minst anar det!"

"- Det bästa med orientering är att man får skita och blöta ner sig hur mycket man vill!"

Vackrast var när sonen och jag stannade upp för att vänta in följeslagarna. Vi blickade uppför skogsbacken mot ett pärlband av lampor som närmade sig.

Vilken Tiomila-känsla det blev så här en vanlig tisdagkväll!

Tårta!

Lidingöloppets energi har förbytts i 40 års hysteri. Jag har nämligen gått och blivit 40 åring... Det har bakats, fixats och planerats inför fest. Jag har som tur fått välbehövlig hjälp av man och svärmor (jag är ju inte nån fena på att baka själv). Resultatet blev väldigt trevligt umgänge och party-party.

Kom lite trött och sliten, men lycklig, till jobbet i måndags. Där var det stort överraskningskalas på gång, med ballonger, sång, presenter, blommor och en heeelt fantastisk tårta.

En klassiker-tårta!

Men än är det inte slut på festandet. Det ska kännas att bli fyrtio. Det är nu alla krämporna kommer var det nån som sa... Än så länge är bara halsen hes. Fast då har ju träningen sen Lidingöloppet bara bestått av några små glädjeskutt då och då.

Vad snälla människor det finns. Utan er skulle livet allt vara lite tråkigare. Jag är inte värd det här, men... Tusen tack ska ni ha! Hur ska jag någonsin kunna gengälda er?

Kram på er