fredag 2 september 2011

Vilda djur på löpturen

Startade den första fyra minuters intervallen vid halvåtta tiden. Jag befann mig på en grusväg strax utanför stan och de hemtrevliga ljusen i de närliggande husen kändes mer lockande än det pass jag just nu skulle genomföra. Solen, som var på väg ner, lös över de böljande linfälten och den femtongradiga luften hjälpte ändå till att skapa en behaglig känsla i kroppen och få mig att fortsätta framåt.

Hann bara springa hundra meter längs vägen så kikade en räv nyfiket fram. Pälsen skimrade så fin i solljuset och den vita svanstippen svängde glatt i luften. I blickfånget fanns räven, solen och linfälten som smälte ihop till en vacker tavla i höstgul akvarell. När jag kom fram där räven befunnit sig hade den redan försvunnit. Den kanske hade smitit in mellan buskarna eller följt bäcken som korsade vägen?

Jag körde på riktigt bra med mina intervaller och vilade två minuter mellan varje. Såg ett rådjur vid vägkanten och en massa flyttfåglar som flög i plog söderut över skogen. Min hals pep i takt med kanadagässens höstskrik.

När den sjunde intervallen led mot sitt slut var det rätt mörkt. Mina ögon hade vant sig och jag kunde skönja var vägen gick, men jag skulle behövt stanna upp för att se vad klockan visade. Undrade precis om jag skulle stanna, då jag såg något mörkt som skumpade fram. Helt ljudlöst försvann det in i närmaste buskage.

Ja, det måste ha varit ett vildsvin.

Jag stannade inte för att se på klockan. Den åttonde intervallen sprang jag på i sprinttempo. Usain Bolt, släng dig i väggen. Jag hoade till lite för att vara säker på att vildsvinet inte kom åt mitt håll. Snubblade på några växter som hängde framför min löpväg, men jag höll mig på benen.

Sista intervallen avslutades och under nedjoggen hem kände jag mig ganska stolt och lättad över att ha klarat av ett möte med det värsta djur jag vet utan att ha drabbats av panik.

Jag kom hem till huset, först duschen och sen soffan, och kunde mysa under en värmande filt med ett tänt ljus till slut. En kopp te med glass fick bli min belöning efter en liten vardaglig upplevelse i den sörmländska naturen.

http://www.jagareforbundet.se/

Inga kommentarer: