Innan jul hade jag inte så stor motivation att komma igång med träningen och snön lyste med sin frånvaro. Vi åkte på skidresor till Grönklitt och Norberg. Sedan kom snön även hos oss och jag lyckades få ihop 50 skidmil innan Vasaloppet. Åkte också Tjejvasans 3 mil som uppladdning.
Jättenöjd är jag med det 9 mil långa Vasaloppet. Det var kallt på morgonen men skidföret var underbart och alla åkare var så glada. Redan efter halva loppet kände jag att jag måste åka nästa år igen. Kom i mål på tiden 6 h 23 min.
Vätternrundan 30 mil var den sista och största utmaningen på klassikern. Jag köpte en tävlingscykel i slutet av april och var ute och nötte vägarna både ensam och tillsammans med den lokala cykelklubben. Mina två klassikervänner och jag startade tidigt på lördagsmorgonen kl 05.30. Första tio milen bestod av regn. Många deltagare bröt på grund av kylan, men jag tror att tack vare ett bra teamwork mellan oss tre kunde vi peppa varandra igenom hela loppet och också komma in på en bra tid för oss: 11h 19 min.
Skönt! En svensk klassiker är genomförd. Jag kan känna mig nöjd.
På köpet har jag fått tillbaka min grundkondition och lite av finska sisun vad gäller att sticka ut och träna. Jag tänker och funderar inte så mycket nu om jag ska träna eller inte utan drar på mig kläderna och drar ut. Det känns oftast bättre efteråt.
2 kommentarer:
En bra prestation av dig fast du har mycket annat att sköta om också. Familj, hem och jobb!
Det är sant. Familjen kommer alltid först. Fördelen är att barnen förhoppningsvis ser vad jag gör och vill göra lika. Tja, i alla fall röra på sig på något sätt.
Jobbet som lärare tar ibland mycket tid och ork så krafterna kan ta slut. Detta år har varit det bästa på länge och en del i det är säkert att jag inte jobbat för mycket utan stuckit ut och tränat istället. Och mått bättre!
Skicka en kommentar