Björn i skogen

De här gulliga björnarna träffade jag på idag. Turligt nog var de bakom en hög mur. Fast de kanske inte tycker samma sak.

No pain, no gain

Långpass över 2 timmar behövs nångång innan Lidingöloppet. Idag blev det löpt 21,2 km, en halvmara, på två timmar i syrerik luft och regn. Jag sprang på motionsspåret här i närheten. Det är lite kuperat, men kanske inte jämförelsevis lika mycket backar som det är på Lidingöloppet.

I 16 km försökte jag springa på lite snabbare. Det tog 85 min och jag låg på ungefär 5,20 min per km. Jag är inte nöjd, men jag är en seg gumma nu, bara att inse fakta. Får plåga mig lite mer nästa gång. "Pain is inevitable. Suffering is optional." (Smärtan är oundviklig, men lidandet är valfritt.)

När jag joggade ner efter mitt "snabba" lopp, så tänkte jag på hur jag ska kunna springa fortare. Det är förvisso mer inspirerande och till viss hjälp att ha många löpare runt omkring sig och publik som står och hejar. Jag hinner träna lite mer intervaller innan loppet, men jag måste också hålla mig frisk i höst.

Inför Öppet Spår i vintras hade jag en plan, att ligga på 45 min per mil. Skulle jag känna att det inte funkade så var det till att försöka hitta ett tempo som jag stod ut med i nio mil. Jag lyckades ganska bra med det jag planerat och åkte på sju timmar.

Precis då jag tänkt den tanken under min lilla nedjoggning upptäckte jag en blå grej på en stubbe bredvid motionsspåret. Det var en burkvalla, blå Swix noll - minus sju grader. Kanske var det ett tecken på en bra tanke och taktik? Eller ett pris för att jag sprungit så långt?

Det kan ha varit jag som tappat den i vintras på någon av mina skidturer... men om någon vet vem den tillhör så hör av er. Återfås mot beskrivning. ;)

OL-skor till salu

UK stl 6 (39,5). Passar tyvärr inte min häl.

Inov-8 X-talon 212 olsko med gummidobbar 
Superlätt sko för löpning i obanad terräng - trailrunning.
Lämplig för orientering och multisport.
Aggressivt mönstrad lågprofilssula av friktionsgummi ger
optimal löpkänsla. Ovandelsmaterial, slitstarkt och
vattenavstötande med förstärkningar vid utsatta slitageytor.
Vikt ca 460 gram/par
Mitt pris: 600 kr (använda max 10 ggr sedan Jukola 2011)
(Ord pris 1 380kr)

Dagens skörd

Unnade mig själv en lätt träning med skogslufs och spaning efter kantareller idag. Lite här, lite där... var på väg hemåt då jag hittade stället. Två liter mätte jag upp då jag kom hem. Jag gillar mest känslan av att hitta kantarellerna. Äta går också an.

Har insett att jag behöver använda lins då jag ska läsa kartan och använde det idag. Svårast är att få i linsen. Jag har så små ögon. Det är antagligen värt krånglet. Kanske ser jag lite bättre på kartan ändå.

Vad jag pratar om löpning

Min chef sa till mig att jag skulle läsa den här boken.
- Den handlar om vad en man tänker då han springer maraton, sa hon. Du kan ju läsa och berätta sen vad du tycker om den, du som springer så mycket.

I veckan kom tiden då jag tog upp boken. Som vanligt är jag lite trög med att börja med böcker, men så gott som alltid när jag satt igång blir jag fängslad. Lite inspirerad också. Sprang 15 km igår och 14 km i förrgår. Allt är inte bokens fel då, men...

Haruki Murukami har många bra sidor och intressanta ställningstaganden till träning. Han springer så gott som varje dag och tycker det är positivt att han måste träna, så att han inte ska bli fet. Vissa människor behöver ju inte träna utan är smala ändå. Dessutom förlänger man förhoppningsvis sitt liv och mår bättre då man håller igång. Man kan inte tvinga någon att gilla löpning utan det är något som måste kännas naturligt för en själv.

Vi tog oss ut till ett bad idag med. Sista spurten så att säga. Läste med ett öga och höll ett öga på barnen med det andra.

 

Mitt ena knä bestämmer hur jag ska träna. Opererade det för fyra år sen och sakta men säkert går det att träna mer och mer. Det måste vara varierad träning, inte bara löpning varje dag, och helst stretching efter varje pass.

Bilden är arrangerad.

Cyklingen är en träningsform som passar i sommarvärmen. Cyklade ett "hemlängtanpass" idag på 33,5 km. Det ger en kick även att cykla, men inte precis då det är motvind... Fick i alla fall se många fina fjärilar och en rovfågel på min hemfärd. Hade tyvärr inte kameran med då.

Den här sommaren har varit fylld av träning. Visst mår jag mycket bättre. Inget snack om saken.

Sol och löpning

Vad härligt att få en solig vecka innan det är dags att börja jobba igen! I tankarna finns Lidingöloppet. Löpformen känns okej faktiskt. Blev också väldigt glad av att jag hamnade vid hamnen på en restaurang med mannen igår. Tänk vad lite kan göra mycket för välmåendet! Idag har jag legat och slumrat en stund på en skön strand i Nyköping... Jobbe?!? Näe, inte än.

Det ständiga letandet

Vad mycket jag lärt mig under åren som orienterare... eller inte. Jo, kanske om jag jämför med hur jag orienterade för 30 år sen. Minns så väl början av banan från etapp 1, O-ringen -81. Första sträckan var att springa längs en stig till en kraftledningsstolpe. Topp, rakt på. Till andra kontrollen skulle jag ut på en annan stig och följa den åt vänster håll. Råkade vända till höger på stigen istället och fick ingenting att stämma. Jag frågade minst tjugo personer om råd och resonerade med mig själv en lång stund innan jag började tro på var jag befann mig.

På en annan plats på banan sa en vänlig gubbe (säkert 43 år, minst) till mig att jag skulle "passa" kartan. Vadå? Som i fotboll? Kartan kan ju gå sönder! Jag visste inte vad "passa" betydde. Jag hade lärt mig att lägga kartan i norr med hjälp av kompassen vilket är ungefär samma sak, att man vrider kartan så den passar som en pusselbit med verkligheten.

I förra veckan fick jag förfrågan om jag ville ha ett snack med 15-16 åringarna i klubben och ge lite tips om orienteringstekniken i hälsingeskogarna. Typiskt nog hade jag gått väldigt dåligt den dagen så jag kände mig inte precis som rätt person...

Vad mycket tankar det satte igång. Hur tänker man när man är 15 år? Hur tänkte jag? Var jag intresserad av att lära mig orientera bättre, att utvecklas? Jag tror att jag tyckte det var rätt så tråkigt att sitta och diskutera kartor och vägval. Tycker man det är inspirerande och kul lär man sig garanterat mer! Viljan måste komma inifrån. Det lönar sig att själv leta reda på en fiffig kompis som kan lite mer, som man ser upp till och våga fråga hur den personen gör, träna med den eller diskutera.

Utav alla de samtal jag haft genom åren med olika personer har jag plockat åt mig bra saker som jag fortfarande bär med mig. Kanske något av det jag sa i förra veckan kan ha hjälpt någon, även om det bara var en enda mening...

• Ha en plan och en sista säkra inför varje sträcka.
• Här är jag (på kartan), dit ska jag (titta upp).
• Ha framförhållning.
• Koncentrera dig extra mycket de tre första sträckorna, sen är du inne i flytet.
• Håll koll på riktningen ut från varje kontroll.
• Läs på stora detaljer först och spring till något uppfångande eller spring runt. 
• Ta det säkert och läs noggrant den sista biten in till kontrollen.
• Våga misslyckas så lyckas du.
• Hitta balansen av offensivitet och koncentration innan start.
• Tänk tillbaka på något lopp där du gått bra. Fånga känslan.

För att kunna utvecklas gäller det att förstå var man är just nu, vad man behöver utveckla, och börja där. Jag frågade minst tjugo personer om råd och resonerade med mig själv en lång stund innan jag började tro på var jag befann mig. Men det är ett ständigt letande.